Reflektioner kring Storyline - Sofia Carlsson

Reflektioner kring Storyline - Sofia Carlsson

Det har varit väldigt spännande att få jobba med Storyline som arbetsmetod och jag har lärt mig mycket under grupparbetets gång. Mina tidigare erfarenheter av Storyline sträcker sig till att som förälder ha upplevt de erfarenheter mina två barn har gjort under de år som deras förskoleavdelning har använt detta arbetssätt. Det har varit berikande att nu kunna sammanfoga dessa två perspektiv vilket har gett mig en klokare förståelse för djupet och även vidden av arbetssättet. Det har även varit roligt att kunna delge mina barns erfarenheter och reaktioner som matnyttig information till vårt arbete då vi endast haft en fiktiv barngrupp att relatera till vilket gjorde att det blev lite av ”torrsim”. Det var svårt att få grepp om hur barn skulle kunna tänkas reagera på vår planering och i vilken riktning de skulle kunna tänkas föra historien framåt. Barn kan vara väldigt oförutsägbara och i regel innovativa på ett sätt som inte alltid faller inom de ramar vi vuxna tänkt oss vilket gör att mycket blir situations anpassat och då är tidigare erfarenhet nyttig att ha till hands för att kunna använda sin didaktiska intuition och göra mer lyckade situationsanpassade val.

Björklund (2014) menar att vi måste våga utforska det vi inte vet och gå bortanför redan kända vägar för att söka det okända och otänkbara som inte tar sitt avstamp i redan känd kunskap. Genom att göra så kan vi se på vår värld och även tidigare känd kunskap på ett nytt sätt. Oftast består inte heller barns sökande efter den kunskapssanning vi vuxna besitter utan baserar sig på deras eget intresse och det präglar även de frågor och de vägar deras sökande tar. Vi som pedagoger behöver ta fasta på att vad barnen säger och överlämna skapandet av karaktärerna och deras miljö till barnen (Lindberg, 2000) och det är deras intresse, tankar och idéer som för berättelsen och arbetet framåt. Detta ger även barnen stort inflytande i aktivitetens alla händelser och gör så att de känner delaktighet på ett sätt som stämmer väl överens med läroplanens skrivningar angående just barns möjlighet till påverkan och delaktighet (Skolverket, 2016). Lindberg (2000) beskriver den röda tråden som motorn som håller Storylinearbetet igång och påpekar även att den är av största vikt för att barnen ska kunna följa och förstå sambanden mellan alla olika händelser under arbetets gång. Han påpekar även att likväl som det finns en tydlig start så måste det finnas ett tydligt avslut för barnen.

Dokumentationen av Storyline kan varieras i oändlighet. Men det sätt vi i gruppen pratat om är att låta barnen med hjälp av bilder och sina egna berättande ord sammanställa böcker om sina och karaktärernas äventyr och möten med berättelsebäraren ger ett lättöverskådligt och fylligt material som kan uppskattas av både barnen och deras anhöriga. Vi pratade även mycket om vikten av att under projektets gång filma och fotografera med lärplattan för att kunna komplettera annan, för projektet aktuell, skapande dokumentation på väggarna med foton och QR-koder länkat till små videoklipp från arbetets gång. Detta för att fortlöpande kunna samtala om och reflektera kring vår Storylineberättelse.

Jag tycker Storyline är ett fantastiskt redskap som inte bara ger oändliga möjligheter till lärande om allt mellan himmel och jord utan också gör det utifrån barnen och deras eget intresse och erfarenheter (Skolverket, 2016). Jag förstår verkligen hur det kommer sig att man jobbar med Storyline under ett flertal år utifrån att det tar tid att jobba fram en levande plattform med både miljö och karaktärer att utgå ifrån och man vill ju ha möjlighet att använda den vidare. Vi har under vårt arbete redan i grova drag redan utarbetat ytterligare undervisningsområden och berättelser att jobba vidare med inom de tre dimensioner av hållbarhet vi i Sverige pratar om; ekologisk, ekonomisk och social (Björklund, 2014). Bland annat ska vår berättelsebärare ”Brunis” få en ny bekantskap ”Bråkis”. Bråkis ska tillsammans med barnen få lära sig hur man är en bra kompis och det äventyret kan bli hur stort och fylligt som helst. Eftersom vi siktade in oss på yngre barn i åldrarna 1-3 år så var det av stor vikt att skala av och hålla det enkelt och greppbart för barnen och det gjorde det väl extra lockande att få utlopp för våra idéer i ytterligare följetångsberättelser i vår Storyline.

Sammanfattningsvis har detta projekt varit lärorikt och lustfyllt på ett ögonöppnande sätt och jag är glad att vi fick möjligheten att prova Storyline på ett praktiskt sätt och inte bara läsa oss till det.

Litteraturlista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.